➡️ Klicka här för att fixa ALLT ✨
Hej & välkommen till 🚀 Plötsligt i framtiden!
Som du garanterat har listat ut tycker jag att teknik både är spännande och viktigt. Spännande för att den tekniska utvecklingen aldrig står still och ständigt förändrar vad som är möjligt. Och viktigt eftersom vi mer än någonsin behöver använda oss av befintlig och framtida teknologier för att tackla stora utmaningar som vi står inför. Inte minst kopplat till klimatet.
Baserat på mitt väldigt nördiga tech-intresse lever jag sannolikt i en lite annan informationsbubbla än många av er som läser det här nyhetsbrevet. Därför är det inte säkert att den starka (och ensidiga) techoptimismen som jag kommer att skriva om idag dyker upp i dina flöden. Eller att du har stött på begreppet “solutionism”.
Om du däremot har en något äldre variant av unge där hemma (teen eller pre-teen) kanske du har mötts av kommentaren; “asså, ingen frågade”. En markering att det du just sagt, nej, det var inte relevant. Åtminstone är det någonting som min 12-åring kläckt ur sig ett par gånger. Kanske är den här veckans artikel av karaktären “ingen frågade”. Först tänkte jag inte publicera texten (utan snarare se den som viktig att skriva för egen del eftersom jag försöker att hålla mig hyfsat balanserad kring teknikens roll. & varken vara alltför techoptimistisk eller det rakt motsatta). Men så bestämde jag mig ändå för att skicka ut den. Och precis när jag var redo att trycka på “send” damp det PLÖTSLIGT ner ett nyhetsbrev i min egen inbox som behandlade ett liknande tema. Utskicket kom från ⭐️
där han dyker ner i “varför teknikoptimister verkar ha en helt annan syn på världen”.Jag läste Tomas post. Funderade ett varv till kring min egen text. Gjorde ett par tillägg. Flyttade fram utskicket en vecka. Och tryckte tillslut på “send”.
🪂
Judith
Teknikparadoxen
En bra sak med att vara människa är att vi kan lära oss saker så länge vi lever. Och ofta lär vi oss extra mycket av våra misstag. Henry Ford ska ha sagt att “det enda verkliga misstaget är det som vi inte lär oss något av". Och Sophia Loren att “misstag är en del av priset man betalar för att leva sitt liv fullt ut”.
Under mina 18 år i techbranchen är det framför allt en sak som jag tar med som en viktig lärdom framåt ⬇️. Jag lovar att hålla den historiska tillbakablicken här under kort.
2006 var året då jag klev ut från universitetet och kickade igång arbetslivet på en inkubator för startups. Man hade då kommit över it-boomens (kraschens) smärta och en mer romantisk bild av internet hade åter börjat gro. Jag utvecklades snabbt till en fullfjädrad teknikoptimist. Tillsammans med mina gelikar hade vi en vision om en framtid där tekniken skulle bidra till ett bättre samhälle och en mer upplyst värld för alla. Jag skrev bloggposter om hur en uppkopplad värld skulle demokratisera ordet och stod tidigt i min karriär på scener och pratade engagerat om alla ökade valmöjligheter som nya plattformar skulle ge oss.
Framtidsvisionen handlade om att internet och sociala medier skulle ge alla medborgare en röst. Vi pratade om att när vi blev mer sammankopplade och helt oberoende av traditionella gränser, ja då skulle vi också få en större förståelse för varandra. Vi skulle bli friare, mer upplysta och demokratin skulle blomstra.
Visst har digitaliseringen gett oss stora vinningar, men den utopiska drömmen har också landat i en ”techlash” (teknikbaksmälla på svenska). De stora webbplattformarnas annonsbaserade affärsmodeller har gynnat innehåll som missgynnat samhället och demokratin. Utrymme skapades för falska nyheter att bli virala och hat fick ofta större utrymme än kärlek. Vi lärde oss vad trollfabriker och automatiserade botar kunde ställa till med och upplevde, steg för steg, en ökad polarisering. Osv. Vi kan den berättelsen.
Lärdomen jag tagit med mig är att den tekniska utveckling väldigt ofta är en paradox; den kommer både med nya möjligheter och risker. Och ju mer kraftfulla teknologier vi utvecklar, desto tydligare blir paradoxen.
Även om en teknologi utvecklas i ett ”bra-för-världen-syfte” kan det slå fel, som i fallet med de sociala plattformarna; “oj, det blev visst inte som vi hade tänkt oss". Eller så kan en teknologi som utvecklats för goda syften användas för helt andra saker där de snarare skadar oss.
Samma sak ser vi idag vart vi än vänder blicken, bland annat kopplat till en allt kraftfullare utveckling inom AI.
Inom vården idag tränas exempelvis AI-algoritmer upp för att kunna analysera röntgenplåtar och identifiera både elakartade tumörer, och godartade tumörer som riskerar att utvecklas till elaka varianter. Att ta hjälp av teknik i analysfasen inom vården innebär dels att risken för mänskliga fel minskar, men också att kostnaderna går ner och vårdköerna kan bli kortare. En bra grej alltså.
Analysen av röntgenplåtarna ingår i en underkategori inom AI som kallas för datorseende. Samma teknologi som gör det möjligt att utveckla autonoma vapensystem, eller mördarrobotar som de också kallas. Läskiga stridsmaskiner som kan använda dödligt våld och bekämpa mål utan mänskliga operatörer som styr.
Ja du fattar.
Teknisk utveckling är en ständigt pågående paradox där nya möjligheter både ges för goda och direkt skadliga syften. Det här betyder att ⬇️.
När tekniken i sig inte sätter några gränser, ja då behöver vi människor arbeta aktivt för att utvecklingen ska gynna oss.
I artikeln nedan kan du läsa mer om paradoxen utifrån just perspektivet AI.
Den ensidiga teknikoptimismen lever kvar
Som vi vet har vi gått in i en ny fas av den tekniska utvecklingen med AI, bio-och nanoteknologier, robotar och annat imponerande i spetsen. Tekniska verktyg som på många sätt är mycket mer kraftfulla än de informations- och kommunikationsteknologier som tidigare har dominerat. Och som både kan skapa större positiv nytta än tidigare, men också mer förödande skada.
Trots att paradoxen ständigt gör sig påmind lever den ensidiga optimismen kvar i mina digitala flöden. Och den pratar gärna om hur tekniken på magiska sätt kommer att kunna lösa ALLA utmaningar som vi står inför a la “klicka här för att fixa ALLT”.
I oktober 2023 publicerade teknikoptimisternas teknikoptimist Marc Andreessen, medgrundare och partner på VC-firman Andreessen Horowitz, ”The Techno-Optimist Manifesto”. Manifestet är på runt 5,000 ord och den röda tråden är att teknisk utveckling är nyckeln till en blomstrande framtid. Där de flesta av oss kommer att gynnas och där vi kommer att kunna leva i överflöd (“abundance”).
“We believe that there is no material problem – whether created by nature or by technology – that cannot be solved with more technology.” – Från The Techno-Optimist Manifesto
Andreesssen är inte ensam. Framför allt på amerikansk västkust finns det ett gäng herrar (övervägande just herrar) med liknande grundläggande filosofi; att vi går mot en bländande ljus framtid av ökad bekvämlighet, ökad produktivitet, högre livskvalitet och mycket bättre hälsa (kanske till och med eviga liv). Tack vare vetenskap och teknik kommer vi att kunna lösa alla typer av utmaningar som vi står inför – inklusive sociala och klimatmässiga. Dessutom kommer vi kunna göra det utan att behöva förändra de grundläggande strukturerna i våra samhällen. Nej, nuvarande logik kring tillväxt och “västerländsk livsstil”, den kan bestå. Förutom Andreessens kan individer som Peter Diamandis och Peter Thiele läggas till listan (de två sistnämnda listar även Tomas i sin artikel).
Många 🥳👏🏽 Andreessens manifest för den optimistiska och hoppfulla beskrivning av framtiden. Och visst skulle det vara skönt om tekniken kunde erbjuda magiska knappar för att lösa allt svårt. Andra, inklusive jag själv, suckar snarare över de faktum att ➡️ 1) perspektivet förbiser de negativa konsekvenserna som också kommer på köpet med teknik, 2) att stora komplexa problem sällan har enkla lösningar, och 3) att jordens resurser är begränsade.
➡️ Om du är nyfiken kan du läsa The Techno-Optimist Manifesto här
Kanske har du stött på begreppet Solutionism som ringar in tron på att varje problem kan lösas med hjälp av teknik och entreprenörskap. Begreppet aktualiserats 2013 av författaren och forskaren Evgeny Morozov som använde det för att kritisera vissa gruppers övertro på teknik. Där tekniska lösningar föreslås för problem som egentligen kräver mer omfattande sociala, politiska, ekonomiska och/eller kulturella förändringar. Enligt Morozov riskerar solutionism att skapa nya typer av problem som underminerar väsentligheter som demokratiska processer och stabiliteten i samhället. När vi utvecklar nya tekniska lösningar, ja då behöver vi tänka kritiskt och också väga in eventuella negativa konsekvenser en innovation kan orsaka i det större perspektivet menar Morozov.
BigTech-solutionism
“Move fast and break things” var ett internt motto på Facebook fram till år 2014. Eftersom delar av det demokratiska samhällets pelare var sådant som gick sönder 😳 talas det numera inte i dessa termer. Men många BigTech-aktörer säljer dock fortfarande in nya satsningar och innovationer utifrån argument att de kommer att göra världen SÅ mycket bättre! Om vi fortsätter på temat Facebook, numera Meta, hittar du bolagets Metaverse-film från 2022 här under. I den får vi lära oss att Metaverse kommer kunna stärka våra mänskliga relationer, förbättra våra utbildningar, ge oss bättre sjukvård och vidga våra perspektiv. (En längre version av Metaverse-berättelsen finns här).
Delar av vad Meta beskriver i filmen kommer sannolikt att bli sant. Ja, massvis av läkarstudenter kommer garanterat att träna på att operera virtuella patienter som del av sina utbildningar. Men framväxande virtuella världar, som blir allt mer verklighetstrogna, riskerar också att leda till en lång lista av saker som inte gynnar oss. Som att vi spenderar tid i dem på bekostnad av verkliga fysiska möten, vilket riskerar att göra oss än mer isolerade (något vi lärt oss kommer med prislappen ökad psykisk ohälsa). Andra möjliga baksidor med Metaverse i kombination med AI skulle kunna vara ännu större polarisering och minskad förståelse för varandras perspektiv. Osv. Osv.
Lärdomar finns. Och optimism behövs!
Kanske framstår jag bitvis som en surtant i texten ovan. Jag försöker inte motarbeta optimismen – tvärt om tror jag att optimism behövs mer än någonsin. Däremot en verklighetsgrundad och icke-naiv sådan.
Jag är enig med de amerikanska herrarna (listade ovan) att framtida lösningar kommer att slå oss med häpnad. Att helt nya saker PLÖTSLIGT kommer att vara möjliga. Att kostnader för avancerade saker hela tiden kommer att gå ner. Att vi kommer att kunna göra “More from less”. Säkert kommer grön energi en bit in i framtiden att finnas i överflöd (“Abundance”) och i princip vara gratis som många av dem hävdar. Men det kommer inte att hända av sig själv! Vi kommer att behöva göra en massa investeringar, bygga en massa ny infrastruktur osv.
Det jag vänder mig emot är att vetenskap, teknik entreprenörskap ensamt kommer att kunna lösa biffen. Om vi har alltför stor tilltro till tekniken i sig – ja, då ser jag dessutom en risk att det befriar oss från ansvaret att agera på alla andra sätt som vi också kan och måste.
För klimatfrågan (och andra stora komplexa utmaningar) behöver vi jobba med teknik i kombination med en massa andra saker för att nå våra mål. Vi behöver ansvarstagande politiker som förändrar spelreglerna genom skatter, subventioner, stöd och reglering. Statliga investeringar. Ett etablerat näringsliv som på allvar ställer om. Startups som visar vägen för nya och mer hållbara sätt och på kuppen skriver om reglerna på marknaden. Konsumenter som röstar med plånboken. Medborgare som ställer krav på regeringar och företag. Forskare som tydligt presenterar allvaret i klimatfrågan. Aktivister och deras pådrivande kraft. Journalister och engagerade individer som granskar utsläpparna. Vi behöver investerare som på allvar satsar på gröna lösningar. Och våra finansiella system, inklusive våra pensionspengar, behöver styras bort från fossila dåligheter.
Och när jordens resurser är knappa, ja då behöver vi kollektivt också förändra våra beteenden kring en massa saker som vi tagit för givet. Som att sluta köpa 15 kilo textilier per person och år och slänga 9 kilo av dem i soporna (läs mer här).
Kanske är det mest jag och Tomas som stöter på den ensidiga techoptimismen i våra flöden. Eller så känner du igen dig. Oavsett kan jag varmt rekommendera dig att nu klicka in och läsa Tomas text på temat “överflöd i tre akter” som du hittar här ➡️ Varför planera när vi har överflöd?
Om du vill dyka ner djupare i ämnet kommer här några avslutande länkar (även om “ingen frågade” 😂).
What the Techno-Billionaire Missed About Techno-Optimism (Wired)
Techno-optimism is a powerful tool for change. Is it enough? (Fast Company)
Det var allt för den här veckan.
Ta hand om er så hörs vi snart igen.
/ Judith
🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.