Hej och välkommen till PLÖTSLIGT i framtiden!
Den här veckans utskick är lite annorlunda än vanligt. För att skriva den här texten har jag nämligen tagit hjälp av ⭐️ och beteende-geniet Niklas Laninge (själv titulerar han sig psykolog, författare och VD). Niklas driver även det omåttligt populära nyhetsbrevet
som du absolut måste prenumerera på om du inte redan gör det ➡️ prenumerera här.Anledningen till att jag bjöd in Niklas att medförfatta den här texten är att jag började ge mig in på lite för djupt vatten. Att prata om mänsklig psykologi och vår grundläggande natur är långt ifrån min expertis. Därför pingade jag den som jag tycker har bäst koll på området.
Från och med nu blir det vi istället för jag i den här texten. Och det vi ska prata om är hur våra 🧠 hela tiden ställer till det för oss när vi ska agera och fatta kloka beslut kring framtiden. Och hur vi kan undvika vissa fallgropar för att både tänka och handla mer framtidssmart.
Då kör vi!
/ Judith Wolst & Niklas Laninge
🔮 Framtiden är viktigare än någonsin
Vi vet att det är viktigare än någonsin att blicka mot framtiden. Helt enkelt för att det gör oss bättre rustade för att möta den.
Dels gör framåtblickande oss mer förändringsbenägna vilket är centralt i en tid av hyperkonkurrens, men också när vi ska tackla mer komplexa frågor som klimatomställning. När vi blickar framåt bygger vi upp psykologisk styrka – både som individer, men också som kollektiv. Våra geniknölar väcks till liv och vi får det lättare att komma på nya idéer och lösningar som passar in i en framtid som är väldigt annorlunda från idag. Vi blir bättre på att fatta kloka beslut här och nu. Dessutom blir vi mer proaktiva istället för reaktiva. Vi blir vassare på att hantera oförutsedda händelser (vi har ju liksom övat på detta i fantasin) och kan snabbare återhämta oss från kriser. Och så vidare. Och så vidare.
Kruxet är bara att vi människor varken är speciellt bra på att blicka framåt eller att agera på sätt som gynnar oss på lite längre sikt. Av flera anledningar – bland annat dessa tre:
Ett) Dels lever vi i en oerhört komplex tid. Trots alla vetenskapliga genombrott och imponerande teknik är framtiden samtidigt mer oviss än någonsin. Och vi vet att våra hjärnor har svårt att greppa komplexa fenomen. Det räcker med att vi kommer upp i 3, 4, 5 olika parametrar för att våra hjärnor ska börja strejka (nopp, vi är inte alls lika analytiskt kapabla som smarta AI-algoritmer, eller ens som avancerade makron i Excel). Att försöka lista ut summan av en massa olika förändringskrafter, ja det blir helt enkelt en övermäktig uppgift.
Två) En annan anledning handlar om att den tekniska förändringstakten har blivit för snabb för att vi ska orka hänga med i alla svängarna. Som vi vet följer tekniken en logik av PLÖTSLIGHET. Eller uttryckt på annat sätt; exponentiellt. Det naturliga för våra hjärnor är att tänka linjärt, inte i en takt som hela tiden dubbleras.
Denna tekniska plötslighet resulterar i att vi tenderar att överskatta hur snabbt förändringen kan gå på kort sikt, men underskattar hur mycket som kan förändras på 10 eller 20 år. Något som definierats i Amaras law.
”We tend to overestimate the effect of a technology in the short run and underestimate the effect in the long run”. — Roy Amara
Samma sak gäller dessvärre sannolikt för klimatet; att de negativa konsekvenserna av en varmare planet inte kommer att följa en linjär kurva. Utan snarare påminna om den tekniska Amara-lagen.
Tre) Den tredje punkten handlar om dagens tema; att våra mänskliga hjärnor gång på gång sätter krokben för oss när vi tänker och agerar.
Begreppet kognitiv bias har de senaste åren dykt upp som en allmängiltig förklaringsmodell för hur vi på olika sätt tar genvägar i vårt tänkande, och när dessa genvägar leder oss fel.
För att enklare kunna navigera runt i det som vi kallar för livet tar våra hjärnor hjälp av olika tumregler, upptrampade stigar och fördomar. Något som vi ofta sammanfattar i det något missvisande ordet magkänsla (eftersom det ändå är hjärnan som vi pratar om), men som psykologer snarare kallar för bias.
De senaste åren har det blivit lite av en akademisk tävling att identifiera och namnge bias (en jättelång lista finns här). Precis som alla typer av modeller är denna exercis en förenkling av världen, men som med alla förenklingar kan de hjälpa oss att navigera och identifiera vanliga snedtänk – innan vi själva begår dem.
Många av dessa mänskliga buggar påverkar både vår förmåga att blicka mot framtiden och att fatta kloka beslut som gynnar oss längre fram. Och av dessa nästan 200 identifierade bias har psykologen av oss (alltså Niklas) valt ut tio.
10 bias som gör det svårare för oss att tänka och agera klokt kring framtiden
Ett: Bekräftelsebias
Bekräftelsebias (conformation bias) är sannolikt den mest spridda och mest förekommande snedvridningen. Den innebär att vi människor är mästare på att ta till oss information som överensstämmer med hur vi redan ser på världen. Och hur vi VILL att saker ska vara. Något som också får oss att avskriva sådant som inte är i linje med vår uppfattning. När det handlar om ämnen som kan väcka känslor blir denna bias extra stark hos vissa, exempelvis frågor kopplat till vaccinering eller klimat.
Två: Förankringseffekten
En annan välkänd bias handlar om förankringseffekten (anchoring effect) vilket är ett fenomen som först utforskades av de Nobelprisbelönade forskarna Daniel Kahneman och Amos Tversky på 1970-talet. Effekten resulterar ofta i irrationella beslut inom ekonomi, men också inom en massa andra områden. Den handlar om att vi tenderar att påverkas av information som vi redan har (ankaret) vilket lätt ger oss tunnelseende. När en produkt i mataffären är nersatt med 30 procent är det ursprungspriset som blir vårt ankare, där det nya priset upplevs som lockande (även om det kanske inte är det). Samma effekt kan uppstå inom organisationer och samhällen när man sätter tillväxtmål eller utsläppsmål. Mål är bra, men det kan ibland bli så att detta ankare snarare sänker än höjer vår ambition.
Tre: Availability bias
Generellt är vi människor också dåliga på att bedöma risker. Våra nyhetsflöden fylls av hot om terrorattacker vilket gör att vi bedömer dessa som mycket mer sannolika än vad de faktiskt är. Sådant som är tillgängligt, och som vi dessutom kan se framför oss, ja det tenderar vi att missbedöma. Något som kallas för availability bias. En vanlig sägning är att vi människor tyvärr ibland tror att det vi lätt kan minnas eller komma att tänka på också är det objektivt sanna.
Intressant är att även stora AI-språkmodeller (LLM:s) kan smittas av availability bias om de tränas på fel data. Lägger modellen för stor vikt på “vad som är mest förekommande” istället för på “vem som är avsändare” riskerar modellerna att replikera vida spridda myter. Igen – bara för att något är tillgängligt behöver det inte betyda att det är sant.
Fyra: ”Hyperbolic discounting” / present bias
Vi människor har en förkärlek för det som är här och nu – och våra bedömningar tenderar därför att färgas för mycket av nuläget. När vi försöker föreställa oss framtiden tenderar vi att påverkas alldeles för mycket av rådande normer och annat som vi tar för givet. Daniel Gilbert är forskare på Harvard och han kallar vår här-och-nu-fixering för hyperbolic discounting, eller present bias. I detta ingår också att de flesta av oss gärna väljer belöningar som ligger nära i tiden än längre bort (marshmallowtestet ni vet). Detta i kombination med den svårgreppade exponentiella utvecklingstakten gör att vi är dåliga på att föreställa oss konsekvenserna av ett teknikskifte. Eller för den delen följderna av det klimathot som vi står inför.
Fem: Clustering illusion
I en tid av informationsöverflöd är det svårt att veta hur vi ska tolka alla signaler och mönster i gigantiska mängder data. Människan älskar att se mönster, men är väldigt dålig på det. Att kunna se vad som är ett tecken på något och vad som bara är brus – ja, det är nog en färdighet vi bör lämna över till våra AI-baserade verktyg. En människa kommer alltid riskera att dra för stora växlar av datan hen kommer över, något som kallas för clustering illusion. Självklart knyter detta snedtänk an till bekräftelsebias då de mönster vi tycks se tenderar att ligga i linje med våra övertygelser.
Sex: Kunskapens förbannelse
Vi har alla kämpat mot erfarna personer på våra arbetsplatser som hävdar att de minsann vet bäst. Och som inte är det minsta intresserade av att ta in andra perspektiv eller ideér. Kunskapens förbannelse (curse of knowledge) handlar om att vi tenderar att tillämpa våra tidigare sätt att lösa saker på, även när vi ställs inför nya typer av utmaningar. Ju mer framgångsrika vi har varit historiskt, desto svårare blir det för oss att föreställa oss andra sätt. Gamla hjulspår, ja det vet vi är riktiga bromsklossar när det kommer till innovation och kreativitet vilket ju framtiden kräver.
Experter behövs såklart för att lösa många av de utmaningar som världen står inför, men det är inte ovanligt att riktigt bra idéer kläcks av personer som låtit sig inspireras av helt andra fält och metoder.
Sju: Förlustaversion
Vi människor hatar att förlora sådant som vi redan har mer än vad vi uppskattar att vinna något nytt. En tendens som gör att vi gärna håller fast vid status quo istället för att utmana våra tankar kring en annorlunda framtid. Även om den nya framtiden är bättre än vad saker är idag. Detta snedtänk, kallat förlustaversion (loss eversion), påverkar också vår vilja att agera. Det är nämligen väldigt vanligt att vi snarare agerar på ett sätt som säkerställer att vi inte kommer förlora något istället för att agera på ett sätt som ger oss större vinning.
Åtta: Automaticity
De flesta av oss är oerhört skickliga på att harva runt i de där gamla hjulspåren och göra på samma sätt gång på gång. Något som sparar en massa energi i vardagen, men som ackumulerat gör oss sämre på att hänga med i förändringssvängarna. Självklart har psykologiforskare därute gett ett namn till detta uppenbara fenomen: automaticity. Människans förmåga att automatisera beteenden som utförs regelbundet har naturligtvis ett stort överlevnadsvärde, men vi bör påminna oss själva att det också är något som ger oss ett inbyggt motstånd mot förändring.
Nio: Sunk cost fallacy
Den nionde snedvridningen är en som Judith och andra ekonomer gillar att prata om. När vi har investerat resurser (pengar, tid och engagemang) i att jobba med ett projekt, ja då fortsätter vi gärna att satsa på dessa kort. Även om det sannolikt kommer att bli en förlustaffärer. När det exempelvis nyligen stod klart att Apple lägger ner sin elbilssatsning (och kommer att låta ca 2000 personer från projektet gå över till företagets AI-enhet) ska beslutet inte ses som ett misstag. Snarare uppvisar Apple en styrka när man går emot människors psykologiska oförmåga att släppa projekt man har investerat mängder av resurser i. » Därmed inte sagt att fossilfria 🚗 inte behöver satsas på – de behövs mer än någonsin! Det kommer bara inte vara Apple som tar dem till nästa nivå.
Tio: In-group bias
Som med de flesta av de snedtänk vi har listat går det att härleda nummer tio till något som sannolikt har haft ett starkt överlevnadsvärde för människor historiskt. Precis som vi är mer välvilligt inställda till information som stödjer vår världsbild är vi mer mottagliga för information som kommer från personer vi känner, identifierar oss med eller ser upp till. Denna förkärlek till vår “in-grupp” kallas för just in-group bias, något som tyvärr kan göra oss “faktaresistenta” mot information som kommer från oliktänkande eller personer vi inte identifierar oss med.
Låt oss försöka ta kontroll över våra mänskliga buggar
När hjärnan ständigt försvårar för oss att tänka och agera klokt, ja då kan det vara hjälpsamt att vara medveten om alla dessa hinder. Så att vi aktivt kan försöka att inte påverkas av dem i så stor utsträckning som vi kanske brukar.
Självklart är detta något som är lättare sagt än gjort, men bara för att något är svårt ska vi inte dra oss för att göra det. Ett första steg kan vara att omfamna följande råd:
Ha listan nära till hands, och prata om dem med dina kollegor så att ni alla har ett gemensamt vokabulär för allt som kan påverka er förändringsbenägenhet.
Umgås ofta och länge med personer som du inte delar bakgrund med. Visst, du kan försöka att regelbundet spana in avsändare vars världsbild du inte delar men du kommer snabbt att tröttna! Skapa istället en rutin av att diskutera beslut och insikter med personer som verkligen inte är som du själv.
När viktiga beslut ska fattas bör du försöka att inte fastna i det förflutna, i tidigare investeringar, i hur saker och ting fungerar. Historien är viktig, men när vi ska tänka nytt kan det vara bra att försöka kapa detta ankare – om än så bara under en workshop eller så.
När det kommer till framåtblickandet – ja, då finns det under paraplyet “strategisk framsyn” dessutom en massa verktyg och metoder som ytterligare kan hjälpa oss att övervinna våra egna psykologiska hinder. Så att vi blir bättre på att undvika vad Amy Web kallar för “chronic short-termism”, kronisk kortsiktighet. Mer om vad detta betyder och hur metoderna ser ut, ja det får bli en annan gång.
Det var allt för den här veckan.
Ta hand om er, varandra och era 🧠.
Så hörs vi snart igen via våra båda nyhetsbrev här under!
🚀
Judith –
Niklas –
Kul att få medförfatta! Tack för utrymmet 🙏🏼🙏🏼🙏🏼
Kul samarbete! Och stor suck kan jag känna ibland över alla begränsningar i vår stackars lilla hjärna 🤪