Hej & välkommen till 🚀 Plötsligt i Framtiden!
Varje år är jag lika häpen över hur snabbt favoritmånaden maj lyckas rusa förbi. Och hur lite jag hunnit njuta av naturen precis när den går in i sitt mest storslagna läge. Som vanligt sammanfaller tiden då allt exploderar i grönska också med perioden då kalendern svämmar över.
Nu till veckans tema som bland annat handla om modiga djur som skapar rörelse, framtidighet och framsyn. Men också om AI-backlash med buande studenter – och teknikens allt mer komplicerade relation till oss människor.
Jag har också grottat ner mig i temat ”trendrapporternas död” och i varför framtiden allt mindre formas av enskilda trender och allt mer av mötet mellan olika system. AI, klimat, energi, politik, ekonomi och mänskliga strukturer.
Då kör vi!
/ Judith
Pingvineffekten
Vi lever i en värld där det brinner på flera fronter samtidigt. Klimatkrisen är existentiell. Krig och geopolitiska spänningar skapar osäkerhet. Polariseringen gröper ur tilliten i samhällen. Algoritmer formar våra beteenden i det tysta. De system som har byggt vårt välstånd har bidragit till att pressa planeten mot sina gränser.
Det är mycket nu. Och det är på riktigt.
Men det som också är sant är att våra möjligheter att påverka riktningen framåt aldrig har varit större.
De enorma teknologiska språng som har tagits bara under de senaste åren har snabbt flyttat gränsen för vad som faktiskt är möjligt. I kombination med riktning, mänsklig samarbetsförmåga, framtidig blick och handlingskraft, kan dina och mina beslut i dag få genomslag på framtiden på sätt som tidigare generationer knappt hade kunnat föreställa sig.
Men ingen skapar förändring ensam. För mod smittar. Handlingskraft också.
När någon tar första steget blir det lättare för fler att följa efter.
Därför spelar förebilder så stor roll. Runt omkring mig ser jag fler och fler som vägrar acceptera att framtiden reduceras till en nedåtgående kurva. Som vägrar nöja sig med att förvalta problem och i stället vill vara med och lösa dem.
Och när fler hoppar i förändras något.
Flocken börjar röra sig.
Vattnet fylls av liv.
Det som först kändes ensamt blir en rörelse.
Det som kändes riskabelt blir det nya självklara.
Pingvineffekten.
Det här är en hyllning till alla där ute som vågar hoppa i vattnet och visa vägen. Hjältar som Marta Sjögren, Martin Blomberg, Aurore Belfrage, Sára Nožková, Abeni Wickham, PhD, Gittan Schiöld, Nils Samrud, Jacob Schaldemose Peterson, Dora Palfi, Frida Berry Eklund, Christian Landgren, Catharina Belfrage Sahlstrand och många många fler.
För vet ni vad? Listan över individer som skapar positiv skillnad kan numera göras SÅ lång. Det är DET som ger mig hopp.
Tips: vill du också dyka ner i ett kaninhål av 🐧-filmer på YouTube ➜ börja med den här filmen. Klicka dig sedan vidare och vips har algoritmerna förstått att det enda du egentligen saknat i livet är fler pingviner.
Vi behöver bli mer framtidiga!
Förra veckan firade Finansmagasinet från EFN ett år och som kolumnist för tidningen var jag där och 🥂. Dagen efter damp ett nytt nummer ner i lådan där jag skriver om betydelsen av att vara mer framtidig. Den texten (i lätt omskriven form) får också bli en brygga till nästa tema: varför trendrapporten kanske har börjat sjunga på sista versen.
Krönikan: Vi behöver bli mer framtidiga
“Att blicka mot framtiden har aldrig varit så svårt som idag. Och paradoxalt nog: ju hårdare vi försöker förutse den, desto större är risken att vi missar det som faktiskt håller på att ta form.
Ändå fortsätter vi att att navigera som förut, med modeller som jag själv lärde mig på ekonomihögskolan för 20+ år sedan. Vi planerar, analyserar och fattar beslut som om världen vore en förlängning av det förflutna – bara lite snabbare, lite mer komplex. Som om det som fungerade igår automatiskt också fungerar imorgon.
Problemet är att de inte gör det längre. I en värld präglad av wicked problems – problem utan tydliga orsaker eller enkla lösningar, där varje försök att lösa dem dessutom förändrar själva problemet – uppstår effekter som inte låter sig extrapoleras. När vi kombinerar dagens allt mer häpnadsväckande AI-genombrott, påtagliga klimatförändringar och geopolitiska tvära kast får vi ett läge som inte går att räkna hem med traditionella modeller. Osäkerheten är inte ett tillfälligt brus. Den är det nya normalläget.
Att luta sig mot klassiska prognoser blir då som att köra bil genom att bara titta i backspegeln. Det fungerar alldeles utmärkt så länge vägen är hyfsat rak och inga hinder dyker upp. Men i en tid av exponentiella förändringar och plötsliga kurvor räcker det inte. Förr eller senare kör vi i diket.
Istället för traditionella strategimodeller behöver vi guidas av fältet framsyn – ett etablerat men fortfarande alltför okänt ramverk som länge använts av regeringar, storföretag och internationella organisationer. Här handlar det inte om att hitta rätt svar, utan om att utforska olika tänkbara utvecklingar och förstå vad de skulle kunna innebära. Att systematiskt arbeta med alternativa framtider – inte för att pricka rätt, utan för att bli bättre förberedd. Att rusta sig mentalt, så att vi inte står handfallna när det oväntade sker. Igen och igen. Och bygga förmågan att agera även när kartan är ofullständig.
Jag är i gott sällskap när jag menar att vi behöver uppdatera både våra tankemodeller och verktyg. Den aktade amerikanska futuristen Amy Webb, länge känd för sina årliga trendrapporter, ifrågasatte för några månader sedan trendrapporternas relevans. När teknologiska, ekonomiska och politiska system vävs samman på nya sätt räcker det inte att identifiera trender – vi måste förstå hur de samverkar och vilka konsekvenser de kan få tillsammans. Det förändrar också synen på strategi: från att välja en fast plan till att sätta en tydlig riktning – och löpande justera vägen dit.
Framtiden lär inte formas av dem som väntar på tydliga svar, utan av dem som, trots osäkerheten väljer riktning och börjar bygga. Som testar, justerar och lär i rörelse – och som inser att framtiden inte är något vi kan räkna ut, utan något vi tillsammans är med och skapar. Nu med teknologiska superkrafter som gör både våra misstag och våra möjligheter större än tidigare.”
Tillbaks till Amy Webb och varför hon menar att våra invanda sätt att förstå och tolka förändring inte längre räcker hela vägen. Dags för nästa rubrik ⤵.
RIP älskade trendrapport
Varje år i två decennier har Amy Webb – drottningen av moderna trendrapporter – och hennes konsultföretag publicerat mastiga trendrapporter. Tanken har varit att hjälpa företag förstå förändring och agera i tid. Men när årets rapport presenterades tidigare i år lät budskapet annorlunda:
“The Trend Report is dead.
We killed it.”
“Skojar hon?”, undrade många.
Nix. Amy Webb menar att själva formatet i dag har blivit en belastning.
Årliga trendrapporter fångar bara ögonblicksbilder i ett landskap som förändras alldeles för snabbt för att kunna sammanfattas en gång om året. När AI, geopolitik, energi, robotik och bioteknik accelererar samtidigt blir en statisk PDF snabbt inaktuell, nästan innan den hunnit laddas ner.
Istället för att stirra sig blind på enskilda trender menar Webb att vi behöver förstå det hon kallar för “konvergens” – alltså vad som händer när flera teknologier och samhällsförändringar kolliderar samtidigt. När AI möter energi. När bioteknik möter AI. När geopolitik påverkar halvledare, datahallar och klimatpolitik på samma gång.
Det är i de krockarna som framtiden formas. Och det är också där många företag tenderar att underskatta hastigheten i förändringen, eller upptäcka den för sent.
Rapporten släpptes för två månader sedan och jag har själv bara läst delar av den – resten har åkt raka vägen till listan över sommarläsning. Men något du däremot kan göra redan nu, mitt i högtrycksmånaden maj, är att kolla på Amy Webbs presentation (om du inte redan gjort det).
Vi är inne på samma spår här, Amy och jag: att vi behöver nya metoder för att möta framtiden. Och att vi, förutom att försöka förstå teknik som förändringskraft, även behöver hämta verktyg och perspektiv från framsynsfältet.
Därför kommer här några fler tips på hur du kan vässa dina framtidsmuskler, stretcha dina tankebanor, och bli mer framtidig. Mer rustad att ta kliv framåt i en värld som känns mer osäker än någonsin.
Och den där trendrapporten från Amy Webb, som inte längre är en trendrapport? Den hittar du här.
Sedan sist vi hördes
Förändring möts ofta av motrörelser, framför allt när den upplevs hota vår identitet, våra yrken och vår plats i världen. Den senaste veckan har studenter buat åt tunga företagsledare som pratat om AI i optimistiska ordalag under examensceremonier på universitet i USA. Reaktionerna speglar en växande oro bland dem som nu ska ta steget ut på en arbetsmarknad i snabb förändring. Läs mer här, här och här.
Att svenska EQT har vunnit EU:s förtroende att förvalta den största europeiska teknikfonden hittills, värd omkring 55 miljarder kronor, har du säkert inte missat. Med fokus på bland annat europeisk AI, energi, kvantteknik, rymdteknik och bioteknik. En fond som ska ”bridge the late‑stage financing gap” och stimulera Europas mest lovande scaleups att stanna i Europa. Här kan du läsa mer om vad European Innovation Council själva säger.
Jakten på datakapacitet för den exploderande AI-utvecklingen fortsätter – och den verkar väcka ingenjörers kreativitet till liv. Bilden här under, ett flytande Globen? Nix, det är en prototyp för ett flytande datacenter drivet av vågenergi. Tanken är att placera framtidens AI-infrastruktur ute till havs, där kylning blir enklare samtidigt som energi kan hämtas direkt från vågorna. Lite på samma tema som förra utskicket, då jag skrev om datacenter som utforskas för rymden. Men jag skrev också om något annat: att all denna datorkraft kanske inte ens kommer att behövas i framtiden – om tekniken tar nästa stora skutt till datalagring i… 🥁.. DNA. Alltså livets eget kodspråk, istället för transistorer, chip och serverhallar. Ingen surrande hårdvara. Bara molekyler. Läs mer här.
Ett flytande Globen eller ett datacenter? Den brittiska kolumnisten Helen Thomson har rest till Skandinavien och konstaterar i NewScientist att bastu kan minska risken för demens, stärka hjärnhälsan och ha antiinflammatoriska effekter i kroppen. Ok, kanske inte direkt några omvälvande nyheter här uppe i Norden (och inte heller en ny artikel, men jag upptäckte den först nu). En trevlig påminnelse om att hälsoteknik inte bara behöver handla om avancerad biohacking, utan också kan vara något så enkelt som ett väldigt varmt trärum, träpanel och existentiell tystnad.
Ett avslutande tack
Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till två av mina favoriter i nyhetsbrevs-Sverige.
Först ⭐️ Niklas Laninge för att du puffade för min bok förra söndagen. Har du missat Niklas nyhetsbrev är mitt varma tips att klicka in och trycka på subscribe – du kommer sannolikt ut som en klokare människa kring beteendeförändringar, psykologi och människans ibland rätt svårbegripliga drivkrafter.
Sedan ett tack till ⭐️ Christian von Essen för ett både roligt och framtidigt podd-samtal. Christians både matnyttiga podd och nyhetsbrev hittar du under namnet Heja Framtiden. Regelbundna framtidsspaningar, både i inboxen och i lurarna.
Det var allt för den här gången.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
/ Judith
🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.
En bra bok bör man alltid puffa för :) Så välskriven!
Ojoj! Roligt att se att finländska Sitra finns med i materialet som du tycker är värt att använda en del av ens tid att titta på.