Medmänsklighet, utveckling och motrörelser
💚 🌍 🦋
Hej & välkommen till Plötsligt i Framtiden!
Efter en extra intensiv jobbperiod hade jag förra veckan lyxen att ta en paus från tangentbordet – och (nästan) fullt ut ägna mig åt att samla nya perspektiv kring en fråga som känns viktigare än någonsin: medmänsklighet. Eller humanKIND – temat för årets Brilliant Minds-konferens.
På scenen fanns röster som Christiane Amanpour, Adam Grant, Malala Yousafzai, Arthur C. Brooks, Rutger Bregman och Yeonmi Park – alla med olika ingångar till samma grundläggande fråga: Hur bygger vi en mer medmänsklig framtid.
Jag själv hade även äran att moderera ett samtal med Matt Mullenweg, medgrundare av WordPress och vd för Automattic, på temat HumanKIND and Open Technology.
Veckans nyhetsbrev blir lite annorlunda än vanligt – en samling spretiga (och kanske inte helt färdigformulerade) tankespår och intryck som min hjärna snappade upp. Inte direkt kopplat till konferensen, men i linje med temat empati, kärlek och en slags återvändo till det som är genuint mänskligt.
Och vi ska börja i en ände som tenderar att vara konstant; det faktum att starka förändringskrafter ofta skapar motrörelser.
Då kör vi❣️
/ Judith
Framåt – ofta med motrörelser
Gång på gång har vi sett att när förändringar sker i våra samhällen, ja då tenderar det också att dyka upp motreaktioner. Som om varje framåtrörelse drar en skugga efter sig – ett eko av det som håller på att gå förlorat.
När industrialismen omformade samhället under 1800-talet, berättar historieböckerna att en romantisk rörelse växte fram där människor sökte sig tillbaka till naturen, känslan och det storslagna. När massproduktion och fabriker blev vardag, började människor längta efter det handgjorda, det unika.
När televisionen bredde ut sig under 1900-talets mitt, uppstod samtidigt en motrörelse inom konsten, litteraturen och scenkonsten. En längtan efter det levande, äkta och det som inte kunde redigeras bort.
Idag lever vi i en tid där gränsen mellan människa och maskin blir allt svårare att urskilja. När AI och andra digitala teknologier kliver in i våra liv – och förändrar allt från hur vi kommunicerar och arbetar, till hur vi konsumerar kultur, fattar beslut och bygger företag – ja då anpassar vi oss.
Vi tar till oss det nya. Integrerar det i vardagen.
Men.
Samtidigt växer en annan rörelse.
Tyst, men kraftfull.
En som drar oss tillbaka mot det mest grundläggande mänskliga – det som bär spår av liv, inte kod.
Redan 1982 förutsåg futuristen John Naisbitt att ju mer avancerad teknologi vi omger oss med, desto mer kommer vi att törsta efter mänsklig kontakt. Något han kallade för ”High Tech High Touch” (där för mycket tech utan motsvarande mänsklig “touch” leder oss fel).
Nu, när AI suddar ut gränserna mellan äkta och artificielt, blir den insikten allt mer påtaglig.
Här ser jag början på en motrörelse – en längtan till det som inte kan promptas:
Vänskap. Närvaro. Samtal. Empati.
Berättelser, inte bara information.
Kroppar i rörelse, inte bara skärmar som reagerar.
Där fler väljer det långsamma före det effektiva.
Det vackert ofullkomliga före det perfekt genererade.
Konst, poesi, dans – inte bara som underhållning, utan också som motstånd.
När allt omkring oss blir mer slipat, mer sömlöst, mer syntetiskt – då ökar vår kärlek till det skeva och sårbara. Det som gör oss till människor.
Men tekniken är inte den enda starka förändringskraft som formar vår tid.
Vi lever också i en era där klimat- och planetkrisen blir allt mer akut 💔.
Och trots att vi vet bättre, fortsätter vi att skjuta oss själva i foten – genom att inte agera tillräckligt.
För utan en frisk och välmående planet står vi alla chanslösa.
För vi får inte glömma att vår planet inte är ett tekniskt maskineri.
Naturen är inget vi kan designa, effektivisera eller ersätta.
Den är ett levande, komplext system – med sin egen vilja, rytm och själ.
Ett system där vi inte står vid sidan av, utan är en del av helheten.
Där det mänskliga inte kan skiljas från vår ekologiska verklighet.
Och även här ser vi ett skifte.
Allt fler börjar värdesätta naturen – inte bara som en resurs, utan som något vi står i relation till. Fler engagerar sig: för att skydda, återställa och leva i samklang.
Ett nytt sorts ansvarstagande växer fram.
Ett som drivs av kärlek.
💚
I november 2023 publicerades Later is Too Late – en global studie av Potential Energy Coalition, Yale Program on Climate Change Communication och Meliore Foundation. Nästan 60 000 personer i 23 länder deltog.
En av insikterna i rapporten är att vilja till förändring redan är stark. 71 % av deltagarna instämde i påståendet: "Jag stödjer omedelbara åtgärder från regeringen för att hantera klimatförändringarna."
Men studien gick längre än att bara mäta opinion. Den undersökte också vilken typ av budskap som faktiskt fungerar – vad som väcker stöd, förståelse och engagemang.
Och resultatet var tydligt: Det mest effektiva budskapet är ett som bottnar i kärlek.
Kärlek till våra barn.
Kärlek till vår planet.
Och rädslan att förlora det vi håller kärt – något forskningen sedan länge känner igen som “loss aversion”.
“It is the combination of people’s love for their children and their world, and their sense of impending loss, that drives their desire for a different and better future for the world. This is the bigger narrative that can lift support across countries and segments.” - Later is Too Late (2023)
Om vi ska prata lite mer siffror visar studien att kärleksbaserade narrativ är tolv gånger mer motiverande än ekonomiska.
Vill man läsa mer om hur människor reagerar på olika budskap kopplat till klimat och hållbarhet kan jag tipsa om den här sammanställningen från UNESCO. Och den här metastudie (Geiger m.fl.).
Tillbaks till rörelser och motrörelser.
Förhoppningsvis är det just krafter som värnar både medmänsklighet och planeten som växer sig starkare inom oss just nu. Förändringar som bottnar i empati – och i omsorg om det vi älskar.
Kärleken till våra barn. Till varandra. Till skogen vi joggar i. Havet vi badar i. Till livet.
Kort sagt: det vi håller kärt.
Ett skifte?
Kanske står vi just nu i ett skifte – där allt fler börjar ställa sig nya frågor.
Inte bara: Hur kan vi bli mer effektiva?
Utan också: Vad är det vi försöker uppnå?
Inte bara: Hur bygger vi ny teknologi?
Utan också: Vilka värden vill vi att den ska förstärka?Inte: Vad kan planeten ge oss?
Utan: Hur kan vi leva i ömsesidighet med den?
Och kanske är vi redan tillräckligt många för att verklig förändring ska bli möjlig.
För vi behöver inte vara en majoritet. Vi behöver vara tillräckligt många.
👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽👩🏻🤝👨🏽
Låt oss börja i människors kraft att delta i samhällsförändringar.
Den amerikanska statsvetaren Erica Chenoweth, professor vid Harvard, har studerat hundratals exempel på samhällsförändringar och fredliga revolutioner. Hennes forskning visar att när så lite som 3,5 % av befolkningen engagerar sig i en organiserad, icke-våldsam rörelse – då blir förändring inte bara möjlig. Den blir nästan oundviklig. Hon kallar det “The 3.5% rule”.
“No government can withstand a challenge of 3.5% of its population without either accommodating the movement or – in extreme cases – disintegrating.”
Låt oss också titta på norm- och/eller beteendeförändringar.
I Revenge of the Tipping Point, Malcolm Gladwells senaste bok (som jag just börjat läsa), skriver han om "The Magic Third".
Gladwell beskriver hur normer och beteenden – det som sitter djupare än enskilda förändringar – börjar skifta när ungefär 30 % av en grupp har tippat över. Då nås en brytpunkt, där även strukturer förändras: samtal skiftar, beslut fattas annorlunda, och det som tidigare var en nisch blir plötsligt blir det nya normala.
Men oavsett exakt siffra – och oavsett hur vi definierar "verklig förändring" – så börjar varje större skifte med några få. Några som vågar tro, agera och inspirera andra.
🦋
Nu är det dags att avrunda – och göra det genom tips på vidare läsning.
Ett gäng länkar
🇺🇳 FN: To Serve Humankind, AI Must Be Shaped by UN Values
FN lyfter i en läsvärd artikel vikten av att AI utvecklas i linje med mänskliga rättigheter, jämlikhet och globalt ansvarstagande. Om AI ska bli en meningsfull katalysator för hållbar utveckling måste styrningen präglas av gemensamma värderingar – och vara balanserad. Läs artikeln här.♻️ IDEO: I tullarnas tidevarv blir cirkularitet den nya konkurrensfördelen
Designbyrån IDEO skriver insiktsfullt om hur resiliens och resurssmarthet blir strategiska fördelar i en värld där osäkerhet är det nya normala. Läs artikeln här.🐼 WWF Sverige & AI Sweden: How AI Can Unlock Green Transformation
En gemensam rapport som visar hur AI kan bidra till en grön omställning – både genom innovation och systemförändring. Rapporten finns här.🌿 Microsoft: Accelerating Sustainability with AI
Den här rapporten bygger på två ben: 1) att AI kan förbättra vår förmåga att förutsäga och optimera komplexa system, och 2) att AI kan påskynda både utveckling och implementering av hållbara lösningar. Läs rapporten här. Microsoft har också tidigare släppt Accelerating Sustainability with AI: A Playbook som du hittar här.🤖 MIT News: Generativ AI och dess 🌍-påverkan
Generativ AI kräver enorma mängder energi och vatten – något MIT kartlägger i en ny artikel. Här diskuteras både riskerna och vägar framåt: effektivare modeller, ökad transparens och tydligare prioriteringar. Läs artikeln här.👀 SCBX: AI Outlook 2025
En teknikfokuserad översikt över hur AI förändrar ekonomier, affärsmodeller och samhällsstrukturer – bland annat med en djupdykning i kampen mellan open source och proprietär AI. Rapporten lyfter också vikten av att ansvar integreras i varje steg. Här hittar du rapporten.
Det var allt för den här gången.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
/ Judith
🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.